Ateljébesök hos

Sara-Vide Ericson

Sara-Vide Ericson bor och arbetar sedan en tid tillbaka i det lilla samhället Österbybruk, norr om Uppsala.
I ateljén, ett sekelskifteshus som tidigare varit en byskola, hänger målningar och skisser tillsammans med kläder och föremål som planeras ingå i scenografier i kommande projekt. Jag stannar vid en förskiss i olja till en större målning som även den finns på plats på väggen i den rymliga ateljén. Skissen ger inte utrymme för samma detaljrikedom som jag ofta ser i Ericsons större målningar, men den ruffare tekniken ger verket en intensitet och ett helt nytt uttryck. Jag vill veta mer om det nya uttrycket och hur den här miljön påverkat
Sara-Vide Ericsons måleri.

Vad arbetar du med just nu?
Just nu arbetar jag med en serie målningar som handlar om utforskandet av undermedvetna upplevelser, och det irrationella och dubbelbottnade som rör sig i vårt psyke. Målningarna behandlar instinktiva tendenser, intuitiva tankar och känslor, som det bokstavliga inte räcker till för att beskriva upplevelsen av. Jag tror att språket gör att vi behöver begränsa oss i det vi gör för att kunna förklara det för andra i vår omgivning. Är vi till exempel inte konsekventa i hur vi uttrycker oss, så blir vi inte förstådda. Mina målningar är reella eller konstruerade scener från drömmar och det undermedvetna som frångått min egen logik. Ofta vet jag inte förrän efter målningen är klar vad exakt det är för scenario jag arbetar med.

"Looking for Eels" 2012 olja på duk, 130 x 160 cm

”Looking for Eels” 2012
olja på duk, 130 x 160 cm

Är det här en förlängning av dina tidigare arbeten?
Tidigare har jag varit väldigt strikt mot mig själv rent tematiskt. Till en början handlade mina arbeten uteslutande om mellanmänskliga relationer. Jag hade en föreställning om att varje utställning skulle ha ett nytt område inom den tematiken som jag skulle utforska. Men efter min första soloutställning ”Liar” på Galleri Magnus Karlsson fick jag ett bakslag. Kravet på att ständigt dyka in i nya mellanmänskliga relationer och kontextualisera allt jag gjorde blev för stort. Jag kom in i en utvecklingskris under en period och kände att jag inte kom fram till något arbetssätt som kändes bra eller inspirerande.

Hur kom du vidare i ditt arbete efter den här perioden?
Det enda jag kunde göra i det tillståndet jag befann mig i då var att gå till ateljén varje dag och fortsätta att arbeta. Nu i efterhand kan jag se att det var prestationsångesten som resulterade i att jag fick utvärdera mig själv och mitt sätt att förhålla mig till mitt jobb. Jag valde att omvärdera helt hur jag skulle arbeta, och det är det bästa som hänt mitt måleri.

SVE-studio2

På vilket sätt förändrades dina målningar?
Jag valde att släppa tanken på att formulera allt i logik och det öppnade upp för helt nya teman som jag inte behövde sätta ord på utan kunde undersöka på ett mycket friare plan. Tidigare arbetade jag väldigt nära det rationella och det jag kunde förhålla mig till rent språkligt. Jag arbetade som sagt med mellanmänskliga relationer som jag kunde formulera i ord och tankar. Till exempel tankar om makt och undergivelse mellan två individer. Mitt arbete som följde efter den utvecklingen var ett steg bort från det. Jag valde istället att utforska det jag inte visste hur jag skulle formulera i ord. Det blev klart för mig att det inte går att formulera en känsla eller en intuitiv tanke med hjälp av språk.

SVE-studio1

Hur förhåller sig dina verk till språket idag?
På flera plan. Som sagt, dels genom att jag försöker beskriva de upplevelser som det inte finns ord för, men ibland också genom att jag undersöker sambandet av hur vi i vårt undermedvetna skapar bilder åt oss, som förhåller sig tills språket vi talar, och som är menade att fungera som visuella metaforer. Först och främst bör ju tilläggas att en dröm alltid är en upplevelse, inte en tanke, och det är först när vi vaknar och befinner oss i ett annat medvetandestadie som vi minns den som en bild eller en berättelse. Det är intressant att se de otaliga exempel på fall då personer som till exempel är på väg att bli utbrända drömmer att de kommer till jobbet och blir uppeldade av sina kollegor. Att bli bränd på jobbet blir en visuell metafor för det språkliga uttrycket utbränd. Den här typen av exempel är ju extremt kopplade till språk, och skiljer sig åt därefter. Jag menar att på det sättet, genom att bland annat vara bundna av språket, har vi ofta kollektiva sätt att drömma på. Hur ofta känner inte någon igen sig när du berättar om din senaste mardröm? Det finns något väldigt intressant i det undermedvetna och språkets sätt att påverka det.

Hur kommer det sig att du började intressera dig av det undermedvetna?
I samma period som jag kom över tröskeln till att arbeta mer fritt kom jag i kontakt med en bild som beskrev känslan av att behöva titta var jag gick för att inte bli biten av ormar som låg på marken. Jag kände jag att jag hade lust och mod att försöka avbilda de här upplevelserna, eller i alla fall närma mig dem genom mitt måleri. Jag hade under en tid tvingat mig till att fortsätta måla för att komma ur krisen och den processen var allt annat än lustfylld. När sedan känslan av att måla de här scenariona infann sig så kom jag ihåg att jag tänkte: ”får jag verkligen måla det här?”. Jag har lust för den här bilden. Får jag måla den fastän jag inte vet vad den handlar om? Jag förändrade min arbetsprocess och det var starten på den nya serien målningar som jag gjorde under 2012 som utforskade det kollektiva sättet vi förhåller oss till drömmar och det undermedvetna på.

SVE-studio3

Vad är det i det kollektiva drömmandet som intresserar dig?
Genom de här gemensamma upplevelserna kan man ofta hitta ett allmänt visuellt sätt att uttrycka känslor på. Ett exempel är den klassiska drömmen som handlar om att man kör bil i hög fart och plötsligt inte kan nå ner till pedalerna. Den mardrömmen förekommer hos människor i alla civilisationer där bilar finns och är förankrad i en känsla som är allmänmänsklig. Innan bilens tid fanns den typen av stressdröm i den visuella bilden av en häst och vagn. Den uttrycker samma känsla, men den kollektiva drömmen har förändrats i takt med samhället. Det är just den instinktiva förståelsen av erfarenheter som intresserar mig. Jag vill att man ska kunna förstå mina målningar intuitivt, men man ska inte nödvändigtvis behöva förklara dem i ord. Något som också intresserar mig just nu är psykets utvecklingshistoria.

Ofta finns du eller dina närstående med i dina målningar. Hur förhåller du dig till dina motiv?
Jag kan bli väldigt provocerad av att folk tror att jag gör självporträtt eftersom jag använder mig av min kropp som ett verktyg. Genom att regissera mig själv i de scenarier jag fotograferar så skapar jag en egen erfarenhet av att ha befunnit mig i den miljön jag vill gestalta. Jag vet känslan av att stå i den råa kylan eller den blöta våtmarken. Det ger en dimension till mitt måleri som jag inte får från mina fotoskisser. Ibland använder jag mig även av personer som står mig nära eftersom de vet hur jag arbetar och är ok med att laborera kring olika poser och scenarier ganska länge tills vi slutligen hittar det jag vill avbilda. Jag har arbetat med nära vänner, min man och nu senast har jag tagit ett gäng grymma bilder på min syster som jag planerar att måla.

"The Obvious" 2014 olja på duk, 130 x 160 cm

”The Obvious” 2014
olja på duk, 130 x 160 cm

Hur påverkas dina målningar av den miljö du arbetar i?
Naturen och miljön i mina målningar är väldigt viktig. Jag har tidigare använt mig av naturskildringar som anknyter till platser och landskap från min barndom. Jag är uppvuxen på landet i Hälsingland. När jag bodde i Stockholm målade jag dessa ur minnet, och då blev dem ganska platta. Allting ligger mycket närmare till hands nu när jag bor på landet igen. Landskapet jag har utanför fönstret har tagit rollen av det mentala landskap som jag vill att mina målningar ska infinna sig i. Jag har en väldig lokalkännedom nu, jag vet precis var ljuset slår, vid vilken tid på dygnet och hur årstiderna påverkar miljön.

För mig finns en hel del symbolik i dina verk. Arbetar du med symbolik medvetet?
Jag tycker att det är intressant att använda sig av symbolik. När jag gjorde målningen ”Looking for Eels (While Unconscious)” så hade jag målat återkommande motiv med ormar i tidigare målningar. I samband med det läste jag om ormens symboliska betydelse och fann att det gav ytterligare en dimension i mina verk. När man pratar om det omedvetna pratar man ofta om vatten som en visuell metafor, och vad som finns dolt under ytan. Jag valde att avbilda en vattenorm, en ål, höjd ovanför sin naturliga miljö. Att hålla ålen ovanför vattnet blev som en kanal mellan vad som fanns ovan ytan och det som rörde sig i det dolda. Den döda hunden är också ett frekvent återkommande motiv i mina senare målningar. Hunden är en tacksam symbol för hängivelse och ansvar och anspelar på rädslan av att inte kunna ta hand om något, vare sig det är en sida av sig själv eller en annan levande varelse.

Hur går din arbetsprocess till?
Jag använder mina egna fotografier som förlagor till mina målningar. En lång period målade jag utan fotografi, eftersom jag en gång fick rådet att hålla mig borta från att måla av platta och tvådimensionella fotografier. Men jag var tvungen att byta metod när jag började arbeta med en serie målningar där subjektet i målningen skulle ha bar underkropp. Det fanns ingen i min omgivning som ville ställa upp att vara modell och ligga i en och samma ställning med bar rumpa i flera veckor i sträck så jag fick gå över till foto. Jag arbetade i Macs program Photo Booth som resulterade i korniga utskrifter. Det var ganska bra, för på det sättet blev fotografiet bara en skiss och dessutom en ganska begränsad sådan. Sedan dess har jag givetvis utvecklat hela proceduren, vilket nu gör det möjligt att regissera de situationer som ska bli en målning och sedan få en bild av dem. Min fotoprocess kan liknas vid ett intuitivt performance utan publik. Jag förbereder och regisserar miljön i minsta detalj, men hur bilderna slutligen blir avgörs av hur fotosessionen fortskrider. Jag tar ofta flera hundra bilder vid ett sådant tillfälle och det hinner hända mycket under den tiden. Fotografiet är en del av skissen till målningen, men upplevelsen under själva iscensättningen är ännu viktigare, och det som verkligen gör bilden till vad den blir.

Samtalet mellan Sara-Vide Ericson och Olga Krzeszowiec Malmsten ägde rum i Österbybruk den 6 januari 2014

Text: Olga Krzeszowiec Malmsten
Foto: Sara-Vide Ericson

Namn: Sara-Vide Ericson
Född: 1983 i Hälsingland, SE
Verksam: Österbybruk, SE
Utbildning: Master of Fine Arts 2009, Kungliga Konsthögskolan i Stockholm
Aktuellt: med boken ”Sara-Vide Ericson” i serien Svenska Illustratörer och konstnärer utgiven av Orosdi Back,
K-special dokumentär om henne visas på Svt i vår samt separatutställning på V1 Gallery i Köpenhamn i augusti.
www.saravide.se
This entry was posted in Okategoriserade. Bookmark the permalink.