Ateljébesök hos

Roger von Reybekiel

Sedan några månader har Roger von Reybekiel sin ateljé i Sickla. Hans många målningar och textilbeklädda objekt välkomnar mig in i värmen från höstrusket utanför. I en bokhylla skymtar jag hans nya bok ”Seven Pears in a Line”, ett projekt som skvallrar om ett konstnärskap med grund i många olika praktiker. Till surret av golvfläkten pratar vi om humor, Huddinge och pseudonymer.

Hur kom det sig att du började arbeta med konst?
Till en början var jag inne på musik. Jag har hållit på med det sedan jag var sju år. Efter gymnasiet tänkte jag att jag skulle börja plugga, men det fanns inga musikskolor som arbetade med den typ av musik som jag var intresserad av. Så jag valde att plugga på konstskola för där fanns en annan musikscen. Det är många på konstskolorna som sysslar med musik.

Vad arbetar du med just nu?
Jag arbetar med ganska många olika projekt samtidigt. Bland annat curerar jag en pågående utställningsserie kallad ”Evening Standard Series” på Platform Stockholm, där konstnärer bjuds in att göra en utställning som samtidigt är en fest. Evenemangen händer varannan, var tredje månad ungefär. Sen har jag några textprojekt som jag arbetar med parallellt, bland annat ett KU-projekt för Konstfack som handlar om hur konstnärer arbetar med text i sin arbetsprocess. Det ska bli en publikation som handlar om det bakgrundsmaterial som finns i samband med den konstnärliga praktiken, exempelvis anteckningar, loggböcker, listor, dagböcker och så vidare. Och så arbetar jag med måleri och skulptur som är en fortsättning på en utställning jag hade på Fullersta Gård i våras, som hette ”Att måla förlänger livet”.

"Utan titel" 2013 tyg och akryl på duk, 140 x 100 cm

”Utan titel” 2013
tyg och akryl på duk, 140 x 100 cm

Är det de verken som finns i din ateljé nu?
Ja, nästan allt här inne är nya verk. Innan jag blev tillfrågad att ställa ut på Fullersta Gård i Huddinge hade jag inte riktigt målat innan. Jag arbetar med ganska många medier som teckning, installation, musik och text, men måleri var nytt för mig. Min mormor är född i Huddinge och hon och morfar levde och arbetade där i hela sitt liv, så det fanns en lokal koppling till Fullersta Gård. De frågade mig om jag ville ställa ut mina arbeten tillsammans med mina morföräldrars verk. Till en början var nog tanken från Fullersta Gårds sida att ha mina och mina morföräldrars verk i separata rum, men jag valde att blanda våra arbeten i en installation.

Hittade du inspiration i deras verk?
Jag är inspirerad av deras upplösta sammanblandning av konst och liv. De målade och tecknade väldigt mycket, hela tiden, till exempel när familjen var på utflykt tecknade de landskapet och de som var med. De drev under 30 år en konstskola, Reybekiels Konstskola, i sitt hem på Regeringsgatan för ett femtontal elever per läsår.

Skulle du beskriva de här verken som målningar?
Ja.

Hur kommer fortsättningen på ”Att måla förlänger livet” att se ut?
Jag har fått tag på min morfars doktorsavhandling. Han var född i Polen och doktorerade i konstvetenskap i Hamburg 1936. Avhandlingen är på tyska och jag håller på att översätta och läsa den nu. Det känns som en spännande fortsättning. Jag liknar ”Att måla förlänger livet” vid ett experimentellt familjeporträtt, men det är inte så viktigt med släktskapet egentligen, utan jag vill att det ska vara vår konst och våra idéer som räknas.

"Att måla förlänger livet" 1939-2013 installation, 800 x 200 cm

”Att måla förlänger livet” 1939-2013
installation, 800 x 200 cm

Hur tänker du kring humor i dina verk?
Jag jobbar ganska ofta med humor. Men just nu känner jag att ju mer sällan humorn är närvarande i mina verk, desto bättre. Jag vill inte upprepa det uttrycket för mycket. Men jag gillar glad estetik, det är ett intressant fält. Humor är oftast också kopplad till allvar, eller bra humor är det i alla fall. Ingenting är ju bara kul, det är ju alltid kul i förhållande till något annat.

 

Jag tänker på en facebook-inbjudan till din utställning ”Att måla förlänger livet”där texten som beskriver din bakgrund lade fokus på dina grundskolor som hotades av nedläggning istället för Konstfack och Kungliga konsthögskolan.
Ja, just vid det tillfället så kändes det mer aktuellt att skriva om de skolorna eftersom de nyligen lagts ner eller skulle läggas ner. Jag var på en föreläsning med Marie Louise Ekman för ett par år sedan. Hon berättade att hon inför sina första utställningar inte hade några meriter att skriva i sitt cv eftersom hon inte gått någon konstskola. Då hade hon som utställningsinformation skrivit att hon gått körskolan och andra liknande ”skolor”. Jag gillade den idén. Vid tiden jag skrev inbjudan till min utställning hade alliansen precis beslutat att lägga ner min gymnasieskola. Och de hade nyligen lagt ner min lågstadieskola som låg i samma område. Båda skolorna var kommunala så klart. Därför var det mer aktuellt än att skriva med dessa skolor i utskicket än Konstfack och Mejan.

Skulle du beskriva dig själv som politisk i ditt konstnärskap
Privat skulle jag beskriva mig själv som politisk. Jag skulle inte beskriva mina projekt som politiska, även om de indirekt berör politik på olika sätt. Jag tror att det man gör alltid mer eller mindre speglar vem man är.

"Frukostmacka tisdagen den 8 februari 2013" 2013 3d-utskrift, 15 x 10 cm

”Frukostmacka tisdagen den 8 februari 2013″ 2013
3d-utskrift, 15 x 10 cm

Du arbetar ofta med andra konstnärer i olika konstellationer och använder dig av olika pseudonymer. Hur ställer du dig till konstnärsrollen?
För mig är det snarare konstnärsroller som känns intressanta. Jag gillar historien om konstnären Friedensreich Hundertwasser. Han hette bara Wasser till en början men han tyckte att det kändes konstigt att heta något i bestämd form, alltså ett vatten. Han tyckte att det inte fanns bara en av honom, det fanns hundra. Så han döpte om sig till Hundertwasser, alltså hundra vatten. Jag förstår hans tanke. Jag har några pseudonymer som jag arbetar under i olika projekt. Inom musikgenren är det inte alls konstigt, där använder man sig ofta av pseudonymer i olika tillfälliga konstellationer. Där analyseras det inte i all evighet om man kallar sig för till exempel Smashing Pumpkins. Jag tycker att pseudonymer är intressant. Många av de konstnärskap som jag gillar, till exempel Francis Picabia, målade i en massa olika stilar och roller.

RvR-studio1

Tänker du på alla dessa praktiker som delar av ditt konstnärskap?
Ja, det är svårt att veta var det ena slutar och det andra tar vid. Jag gillar att arbeta med dem parallellt eftersom de rent idémässigt ger så mycket till varandra.

Berätta om din bok ”Seven Pears in a Line”.
Boken är en lång lista över instruktioner eller historier om konstverk. När man är intresserad av konst och ser mycket konst, så samlar man på sig en massa berättelser och minnen om konstverk. Sedan ett par år tillbaka har jag samlat sådana tankar och minnen i olika anteckningsböcker och listor. Det var ur dessa anteckningar boken växte fram.

RvR-SevenPearsInALine

Är det både instruktioner och reflektioner?
Boken innehåller enbart instruktioner, som jag själv eller andra konstnärer skrivit. En del av instruktionerna har konstnärer utfört men vissa konstnärer arbetar instruktionsbaserat utan att utföra det som de skriver om. Självklart kan man välja att läsa och följa instruktionerna, men jag ser dem mer som en text i sin helhet – en dikt.

Samtalet mellan Roger von Reybekiel och Olga Krzeszowiec Malmsten ägde rum i Stockholm den 30 oktober 2013

Text: Olga Krzeszowiec Malmsten
Foto: Roger von Reybekiel

Namn: Roger von Reybekiel
Född: 1981 i Stockholm, SE
Verksam: Stockholm, SE
Utbildning: Master of Fine Arts 2010, Konstfack i Stockholm, projektår 2013 på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm
Aktuellt: boken ”Seven Pears in a Line” publicerad av norska Flamme Forlag som en del av deras konceptuella serie Fabrikk, curator för utställningsserien ”Evening Standard Series” på Platform Stockholm samt ett KU-projekt vid Konstfack om konstnärligt skrivande.
www.rogervonreybekiel.com
This entry was posted in Okategoriserade. Bookmark the permalink.