Ateljébesök hos

Linda Bäckström

När jag träffar Linda Bäckström har hon precis flyttat till ny ateljé på Södermalm, den ligger i ett garage och hon berättar att hennes gamla amerikanare också står där. Nu arbetar hon inför separatutställningen ”Jewels” som ur ett brett perspektiv handlar om den amerikanska drömmen, eller möjligtvis drömmarnas land. Jag är nyfiken på hennes arbetsprocess och på hennes okonventionella materialval till skulpturerna hon skapar samt den bakomliggande tematiken.

Vad är det för ämnen dina skulpturer behandlar?
Generellt handlar det om någon form av makt, den egna makten eller makt utifrån. Eller symboler för makt. I ljuskronorna jag gjort handlar det också om en statussymbol. Men jag gillar dekorativa objekt som ju ljuskronor också är. Man kan se på skulpturerna på två olika sätt.

Kan du utveckla de här två aspekterna till dina verk.
Det blir så stort när man pratar om makt, men jag gillar kontrasten där mellan. Det jag jobbar på nu inför separatutställningen i februari handlar också om makt, fast makt på ett annat sätt och mer om den amerikanska drömmen på ett outlaw plan. Friheten och makten att bestämma saker själv. De kommer egentligen alltid tillbaka till dekorativa objekt, när jag använder skelett eller vapen så blir de också dekorativa.

LB-studio3

Hur går det till när du gör dina skulpturer?
Jag gör mönster på varje skulptur i tyg, sen fyller jag det med fogskum och tar bort tyget. Ljuskronorna jag gjorde till min examensutställning, då jobbade jag nästan som en skräddare. Jag stod med måttband och måttade.

Kan du berätta lite om arbetet med ljust ljuskronorna. Hur såg den processen ut?
Jag tycker inte att mina skulpturer är så stora men de till min examensutställning var det. Ljuskronorna växte. De är solida i fogskum och byggda i massa lager. Jag tror det gick åt 1.000 tuber fogskum till det arbetet. Hade jag vetat det från början hade jag gjort annorlunda. Om man tänker att ljuskronan har en kropp, så var bara den kroppen säkert 20 gjutningar. Jag fyllde fogskum ena dagen, sen fick det torka. Men så hade jag tre ljuskronor att varva mellan. När jag kom på morgonen och tog av tyget såg jag om det behövdes mer, då fick jag sy ett nytt mönster. Hade jag gjort dem i lera kunde jag bara sätta dit en klump, men nu blir det en annan process.

"Ribcage and Bone Chains" 2012 fogskum och aluminium, installation Courtesy Wetterling Gallery

”Ribcage and Bone Chains” 2012
fogskum och aluminium, installation
Courtesy Wetterling Gallery

En tidskrävande och arbetsintensiv process.
Ja, den kräver att jag jobbar mycket. Men jag gillar det arbetssättet, att lägga till snarare än att ta bort från ett block. Det är svårt att föreställa sig hur det platta mönstret blir. I mitt huvud tänker jag stort och materialet tar det också åt det hållet för att det expanderar. Det sväller och jag försöker kontrollera det.

Det är ett okonventionellt material du använder – fogskum. Hur hittade du till det?
Redan innan Mejan faktiskt, men det var egentligen ett misstag. Jag hade fyllt en grej med skum som var i tyg, sen tog jag bort tyget för att det blev dåligt och skulle kasseras. Då upptäckte jag att jag gillade ytan som skapades. Men jag tog inte till vara på den upptäckten då, det var på förberedande konstskola och jag visste kanske inte vad jag kunde göra med den.

LB-studio1

Vad är det som du gillar med fogskum?
Det lite skräpiga. Färgen är varken gul eller vit, det är något med den färgen som jag gillar. Det händer något med uttrycket.

Det skräpiga. Kan du utveckla hur du tänker kring det?
Om jag efterliknar något exakt gör jag ju något som redan finns. Jag gillar det skräpiga när det är uttänkt skräpighet. Det är inte stökigt men det är ett billigt material. Om man tänker kristallkronor, tänker man ädla material. Kristallerna var till för att spegla rummet och ge en känsla av rymd. Att då göra dem oproportionerliga och i ett billigt material tycker jag är intressant.

Fogskum är inte särskilt beständigt, är det en del av det?
Nu har jag börjat jobba i aluminium, det blir en helt annan dimension då. Skulpturerna är målade i fogskumsfärg så det ser ut som fogskum. Man tror att de är mjuka men det är de inte, de är något helt annat. Brons är ett för dyrt material men aluminium kostar förhållandevis lite.

Det finns textila referenser till dina verk. Innan du läste konst var det textil du jobbade med, hur har det påverkat ditt arbete?
Det är därifrån jag har mönsterkonstruktion, jag kan grunderna. Lägga på, ta bort. Det blir ett speciellt tänk, jag har inget original eller förlaga. När mönstret ligger på bordet är det platt och behöver en volym, lite som ett plagg behöver kroppen.

"Chandeliers" 2011 fogskum, höjd ca 4 m

”Chandeliers” 2011
fogskum, höjd ca 4 m

Så du skissar inte på dina skulpturer?
Nej. Däremot samlar jag bilder. Bilderna är min skiss men den sker i huvudet. Det är i processen saker händer.

Kan du berätta mer om bilderna.
Det är som ett arkiv av bilder som hänger ihop med olika projekt. En del använder jag i det projektet jag har tänkt, andra hänger med till andra projekt. Om jag har tänkt ha med ekollon så samlar jag på olika bilder av ekollon. Jag går ofta tillbaka och kollar i gamla böcker. Det funkar inte att ha dem i datorn så jag printar bilderna och klistrar in dem böcker.

Det låter som en del i din metod.
Ja, men jag har inte gjort så här så länge. Jag tror jag började med det sista året på Mejan.

LB-studio2

Kan du berätta lite om din kommande utställning?
I den här utställningen kommer det bli en mix av material, både aluminium och fogskum. Jag har också börjat experimentera med andra material. En del är målade med akrylfärg men ganska många behåller jag i den färgen de har. Mina arbeten handlar ganska mycket om att jag romantiserar saker och bygger upp en egen bild. Det är skönt att kunna jobba så utan referenser och källor. Nu jobbar jag med någon slags amerikansk dröm men det är också min dröm av USA. Det är en idé om frihet. Jag tar inte ställning för saker i mina arbeten, jag berättar egentligen bara en berättelse.

Blir det inte lätt stereotypiskt?
Lite så blir det. Det är delvis ett svårt ämne. Det är ett gigantiskt land med många skillnader. Jag är helt ointresserad av att göra något politiskt utan är intresserad av idén om landet.

"Coat of Arms" 2013 fogskum och aluminium, installation Courtesy Wetterling Gallery

”Coat of Arms” 2013
fogskum och aluminium, installation
Courtesy Wetterling Gallery

Hur hänger det här ihop med dina tidigare verk?
Jag kan lite tycka att jag gått tillbaka till det jag gjorde innan. Det arbetet jag kom in på Mejan med hette ”MGFC” som står för ”Mongo Gangsta Freak Child” och handlar om ett gäng. Jag gjorde en spelplan som ett lapptäcke med figurer i fogskum. Det var stort, 6 x 4 m. En kort text beskrev hur de har sina egna regler, skiter i saker och gör som de vill. På något sätt återkopplar det här till det nya arbetet. Det handlar om individen men i en grupp. Sen gjorde jag en cheerleading pyramid i full storlek med figurer i frigolit, de var klädda med marshmallows och jag sydde uniformer. Den bestod av 6 tjejer. 3 i botten, 2 i mitten, 1 på toppen. Den var säkert 4,5 m hög. Det var mitt kandidatprojekt. Efter det tröttnade jag på något sätt på att jobba med vissa ämnen och fokuserade helt på annat men det amerikanska har jag alltid haft någon fascination för så egentligen har jag nog gått tillbaka till det. Visst är det konstigt, det är ju flera år sedan.

Samtalet mellan Linda Bäckström och Eleonora Ånhammar ägde rum i Stockholm den 21 november 2013

Text: Eleonora Ånhammar
Foto: Linda Bäckström, Eleonora Ånhammar

Namn: Linda Bäckström
Född: 1982 i Bomhus, SE
Verksam: Stockholm, SE
Utbildning: Master of Fine Arts 2011, Kungliga konsthögskolan i Stockholm
Aktuellt: kommande separatutställningen ”Jewels” på Wetterling Gallery i Stockholm, SE
www.lindabackstrom.blogspot.se
This entry was posted in Okategoriserade. Bookmark the permalink.