Ateljébesök hos

Joakim Ojanen

Det är en regnig förmiddag när jag träffar Joakim Ojanen i hans ateljé, väl där står rummet med hans färgrika verk i diverse tekniker i total konstrast mot den i övrigt glåmiga dagen. Figurerna som befolkar hans bildvärld är humoristiska och kompositionerna likaså, jag undrar var han hittar inspiration och hur han bygger upp sina situationer.

Du arbetar i många olika tekniker så som teckning, skulptur och måleri. Kan du berätta om det.
Min grund har alltid varit teckning, det är jag alltid gjort men så kände jag att utvecklingen stannade upp lite. När jag började på Konstfack så började jag också testa lite olika tekniker och när man testar ett nytt material så kommer man vidare i tankegången. Så då har det blivit att jag hoppar lite mellan olika tekniker för att se hur jag kan utveckla det som varit min grund. Det har fungerat ganska bra tycker jag. Man hittar inte bara inspiration i just det mediet man jobbar med utan kan ta det vidare till flera olika medier. Sen kan ju hela tiden gå tillbaka till det mediet man började i och då känner man att man kommit ifrån vad det var från början.

Så de kompletterar varandra?
Ja, absolut. Jag gillar att se skulptur och målning tillsammans, de ger varandra något. Om jag håller på med en skulptur och ska måla av den eller något liknande så har jag en annan utgångspunkt än om jag gör målningen på en gång.

JO-studio1

Hur tänker du då?
Jag tänker kanske att skulpturerna är en avbild medan målningarna är levande. De är mer som ett foto av en händelse och skulpturerna är statyer. De är inte tagna ur en händelse utan uppställda och sedan avbildade. Skulpturerna är strikta och just uppställda, medan målningarna och teckningarna är det mer liv och rörelse i. De är närmare en bild av ett ögonblick.

Det låter som berättelser. Jobbar du så?
Det är inget narrativ, det är snarare ögonblick som tillsammans så klart skapar en större bild av en händelse. Det är en fantasivärld, en värld utan start och slut.

Vissa av dina skulpturer är jätte stora andra mindre.
När jag ändrar material så ändrar jag skala också. Jag testar många olika saker, mest för att se hur det känns. Det går inte att tänka på ett resultat, hur något kommer att bli när det är klart. Så om jag får en idé måste jag testa den för att se hur det blir. Det kanske inte alltid blir så bra, men ibland blir det bra och då hittar man något nytt.

"Huvud, Tiger, Torso" 2013 keramikskulptur, 44 x 24 x 16 cm

”Huvud, Tiger, Torso” 2013
keramikskulptur, 44 x 24 x 16 cm

Gör du inga skisser?
Jag gör väldigt lite skisser för att jag känner att energin dör lite när jag upprepar en grej för många gånger, jag kommer bort från min grundkänsla när jag bearbetar den. Det är nästan som att jag trycker ihop det vilda och råa som jag vill ha kvar. Varje gång jag har gjort skisser känner jag att det saknas något som den där första versionen hade.

Gäller det alla tekniker du jobbar i?
Med målningarna gör jag en liten skiss, som ett frimärke på ett par centimeter. Där är bara två grejer med som jag vet att jag vill ha med, sen får det bli vad det blir.

"Teapot on Catwalk" 2013 oljemålning, 85 x 95 cm

”Teapot on Catwalk” 2013
oljemålning, 85 x 95 cm

Att testa sig fram låter som en stor del i din process.
Ja, så är det väldigt mycket. Jag hittar glädjen i skapandet när jag kan testa nya saker. Det skulle inte gå på något annat sätt.

Det är en rik värld med en gnutta tokigheter som man får ta del av som betraktare till Joakims målningar och skulpturer. Både figurerna och situationerna som avtecknas är maxade, det är full fart på fler sätt än ett men det som ändå är mest slående är att det känns så lustfyllt.

Var hämtar du inspiration?
Det har växt fram till hur det ser ut nu. Jag kommer inte från en miljö där vi såg på konst och utställningar, den lilla bildvärld jag fick som barn var serietidningar och tecknad film. Det var mina visuella referenser. Jag höll på med graffiti ett tag och det har alltid varit det direkta och enkla bildspråket som jag fångats av. Det följde också med mig när jag intresserade mig för illustration, den var väldigt färgglad och rakt på. På senare tid har jag inspirerats av andra konstnärer som jobbar likt med själv.

Är serier fortfarande en referens?
Jag har nog kommit lite ifrån det men samtidigt läser jag fortfarande en del serier. Jag är tyvärr inte världens största serienörd, men jag skulle vilja vara det!

JO-studio3

Graffiti då?
Jag har tröttnat ganska mycket på graffiti. Det är klart att det fortfarande är något jag har med mig från tidigare, både serier och graffiti finns ju där någonstans. Det är inget jag vill röra mig närmare mot, snarare bort från det.

Dina verk är väldigt färgrika. Var kommer all färg ifrån?
När jag tecknade var det bara svartvitt och det var ganska länge sedan. Då vågande jag inte röra färg, men så kom det till en punkt då jag kände att det var tråkigt. Då vände det rätt snabbt och jag ville bara använda färg. All färg var nog en motreaktion på mig själv.

För färgen känns så naturlig i dina verk.
Ja, jag hittade en trygghet i den. Jag våndas inte över att använda färg, det känns väldigt naturligt när jag jobbar med den.

"Failface" 2013 keramikskulptur, 24 x 16 x 25 cm

”Failface” 2013
keramikskulptur, 24 x 16 x 25 cm

Kan du berätta lite om dina skulpturer i keramik?
Jag har inte hållit på med keramik så länge, men jag gick till en öppen keramikverkstad och satt där med folk som gör skålar. Det är ganska skönt faktiskt, man sitter där med sin lera och snackar skit. Det är ju en helt annan grej än att sitta på Konstfack med tio andra studenter bredvid en som har världens skapar ångest. Jag har gjort lite skulpturer i gips och papier maché tidigare men jag har verkligen förälskat mig lite i keramik, det är ett så behagligt material.

Du jobbar med tydliga karaktärer.
Det finns nog kvar från när jag var intresserad av illustration eller karaktärsdesign överhuvudtaget. Än så länge har jag inte gjort samma karaktär mer än en gång.

Det är rätt komiska figurer och situationer.
Både och. Det första man ser är kanske stora ögon och ett stort glatt leende men det är mycket en täckmantel. Jag vill hitta en kontrast mellan det komiska, panikartade, glada, sorgliga och äckliga. Det är ju komiskt när det är lite panikartat! Det handlar om att skapa kontraster mellan olika känslor. Som att se en clown gråta, man blir ganska tagen och det är allvar på ett annat sätt.

JO-studio2

På vilket sätt har utbildningen påverkat din praktik?
Jag började på Konstfack för att jag ville bli illustratör, men sen när jag väl gick här blev jag mer och mer sugen på att inte jobba som det. Jag vill jobba mycket friare, inte ha 90% tråkiga jobb där någon annan bestämmer och 10% hyffsat roliga jobb. Det har varit ganska tufft att komma från det hållet, det finns så många fördomar om att man inte kan göra så. Dessutom är min bror konstnär och jag har känt att det varit hans grej, så det var jobbigt att bestämma sig för att göra konst. Nu känner jag att det inte finns något annat jag hellre vill göra.

Vad jobbar du med nu?
Nu ska jag påbörja mitt examensarbete, det lär bli målningar och skulptur. Jag fortsätter att testa material och tekniker också, jag har ju inte hållit på så länge. Det finns så mycket jag vill göra!

Samtalet mellan Joakim Ojanen och Eleonora Ånhammar ägde rum i Stockholm den 22 oktober 2013

Text: Eleonora Ånhammar
Foto: Joakim Ojanen, Eleonora Ånhammar

Namn: Joakim Ojanen
Född: 1985 i Västerås, SE
Verksam: Stockholm, SE
Utbildning: Bachelor of Fine Arts 2012, Konstfack i Stockholm
Aktuellt: går nu sista året på masterutbildningen på Konstfack och deltar till våren i examensutställningen samt en grupputställning på 3:e Våningen i Göteborg, SE.
www.joakimojanen.com
This entry was posted in Okategoriserade. Bookmark the permalink.