Ateljébesök hos

Inka & Niclas

Duon Inka Lindergård och Niclas Holmström kallar sig kort och gott för Inka och Niclas, när jag gör ett ateljébesök hos dem sitter de med redigeringsarbete och planerar för en ny lång resa. Inka och Niclas fyller i varandras meningar, de har jobbat tillsammans ett bra tag och jag är nyfiken på hur deras arbetsprocess ser ut samt hur de närmar sig naturen och landskapet som fångas av deras kamera.

Hur länge har ni arbetat ihop?
Niclas: Sedan 2007.

Hur kom det sig att ni började jobba ihop?
Inka: Vi träffades när vi pluggade fotografi ihop och när vi slutade kände vi att vi ville testa att göra ett projekt tillsammans. Vi bestämde inte att börja jobba ihop eller att vi alltid skulle göra det, utan det handlade bara om att göra ett projekt ihop. Vi ville åka iväg någonstans och jobba ostört, vi ville också prova en massa olika idéer.
Niclas: Vi gjorde rätt olika saker så vi skulle komma fram till vad det var vi skulle göra tillsammans. Vad det skulle kunna vara för någonting.
Inka: Så det kunde bli en egen grej, som en tredje person nästan.

"Becoming Wilderness II" 2012-2013 pigment print, 91 x 138 cm

”Becoming Wilderness II” 2012-2013
pigment print, 91 x 138 cm

Och hur gick det till?
Inka: Vi har kompisar som precis hade byggt ett hus i Tanzania så då kändes det rätt lägligt att åka dit. Så vi åkte dit och gjorde precis så, jobbade med en massa olika projekt. I stort sätt testade vi bådas idéer och jobbade vidare på saker. Det var då vi började på ”Watching Humans Watching”, de sista två veckorna åkte vi på safariturer. När vi kom hem hade vi jättemycket material och framkallade typ 300 rullar film! Det var roligt att sålla ut från så mycket till kanske fyra bilder att jobba vidare med.

Kan ni berätta mer om safariturerna?
Inka: Vi åkte på organiserade turer och på dem åker man ju för att fota djur men vi intresserade oss för människorna som var med. Där fick vi det förhållningssättet som vi fortsatte jobba med sen.
Niclas: Alltså att förhålla sig till människor så som man förhåller sig till djur.
Inka: Nästan som att leka naturfotograf och samla på fina exemplar av turister i naturen.

IoN-studio1

Hur jobbade ni vidare?
Inka: Sen började vi resa mer, vi åkte säkert i två eller tre år till Nordnorge och åkte runt för att fota människor i orörd natur. Människor som söker att uppleva naturen. Vi var ganska säkra på vad det var vi ville ha så mycket tid gick åt att vänta på att ljuset skulle bli rätt eller att det skulle komma människor. Då växte det här andra projektet fram där vi började jobba med naturen på ett annat sätt parallellt, det kallar vi ”Saga”.
Niclas: Den processen pågår egentligen fortfarande.

Hur skiljer de sig åt, de här två arbetena?
Inka: Det är två väldigt olika arbetssätt och förhållningsätt. I ”Watching Humans Watching” visste vi vad vi var ute efter men arrangerade inget, medan i ”Saga” har vi jobbat aktivt framför kameran och arrangerat bilden men inte vetat exakt vad vi är ute efter. Det blir mer en process där det ena leder till det andra. ”Saga” har blivit en paraplytitel där vi jobbar med många olika naturfenomen.

Hur tänker ni när ni närmar er naturen?
Niclas: Vi har olika ingångar varje gång nästan. Det började med att vi blev fascinerade av solnedgången när vi var i Nordnorge, där förstod vi att folk åker dit för att titta på midnattssolen. Folk stod i grupp och bara tittade. Den påverkar en på något sätt, man hamnar i ett visst känsloläge. Vi började fota solnedgången i två månader varje kväll och så småningom började vi dekonstruera den. Bryta ner den. Så vi har jobbat ganska mycket med just solnedgången.
Inka: Det ledde också till att vi började undersöka färgerna, solnedgångens färgspektrum. Ta det och applicera det på andra föremål och miljöer för att se om man kan överföra magin genom att använda färgerna.

"The Belt of Venus and the Shadow of the Earth III" 2012-2013 pigment print, 35 x 52.5 cm

”The Belt of Venus and the Shadow of the Earth III” 2012-2013
pigment print, 35 x 52.5 cm

Hur hittar ni platserna?
Inka: I början åkte vi till platser som var ganska självklara, vi var mycket på Island då men sen började vi känna att de platserna var för mycket på något sätt. Att man med en gång känner igen platsen och vet var man är, det var roligare att jobba med det som fanns runt hörnan och inte var så självklart. Men vi reser ju till nationalparker i USA eller till Nya Zeeland, platser som är kända för att ha storslagna vyer men vi jobbar med dem som en slags bakgrund egentligen.
Niclas: Snarare än att veta exakta platser på förhand försöker vi nog ge oss själva de rätta förutsättningarna. Det är inte så svårt att lista ut att om vi åker till Nya Zeeland, har två månader på oss och en husbil så kommer vi hitta ställen.
Inka: Ja, man måste vara på plats och hitta något man vill jobba vidare med.

Vet ni vad det är ni vill göra innan ni kommer dit?
Niclas: Vi har en uppsättning av idéer, en känsla för vart vi är på väg och vad vi vill göra men när man arbetar med fotografi utomhus blir det inte exakt som man tänkt sig. Det blir något annat men man måste på något sätt låta slumpen ha sin gång också.
Inka: Vi jobbar ganska mycket med material, både sådant som vi har med oss och sådant vi hittar så visst har vi en idé om vad det är vi vill men sen spelar också yttre faktorer in.

Att inte riktigt veta vad slutresultatet blir låter nästan som en del i er metod.
Inka: Ja, jag tror att det är så. Numera är det nästan så att vi räknar med det.

IoN-studio2

Det verkar också vara väldigt långa processer ni jobbar i.
Niclas: Ja, det är det. Vi arbetar genom scenen tills den känns klar, det kan ta mellan 1,5 timme till två veckor. Det längsta vi stannat på en plats är två veckor.
Inka: Det har vi nog också börjat acceptera. Vi åker iväg två månader och är jättenöjda om vi kommer hem med fem bilder.
Niclas: Man tror ju alltid att man ska komma hem med mer än vad man gör!
Inka: Vi är ganska selektiva också för vi har ju mycket råmaterial.
Niclas: När man är två blir urvalsprocessen hård. Båda måste tycka om det.

Så båda måste alltså tycka om allt?
Inka: När vi gjort större urval som till boken, då tillät vi oss själva att ha egna favoriter. Men dem bilderna som båda gillar är ju dem som är bäst oftast.
Niclas: Om jag gillar en bild och Inka också gör det då måste det ju vara bra. Då är vi på rätt spår!
Inka: Det är en quality check!

Vad handlar era arbeten om?
Niclas: Det handlar om bilden av landskapet som vi har, bilden av naturen som man fått från alla möjliga olika håll.
Inka: Vad platserna och fenomenen gör med människan, som att man blir lugn av en horisont eller att man aldrig tröttnar på en solnedgång. Psykologiska aspekter av naturen.

"The Belt of Venus and the Shadow of the Earth II" 2012-2013 pigment print, 35 x 52.5 cm

”The Belt of Venus and the Shadow of the Earth II” 2012-2013
pigment print, 35 x 52.5 cm

Fortsätter ni att jobba parallellt med projekt?
Niclas: Allt är egentligen ett stort pågående arbete!
Inka: För oss har ju de olika projekten egna ingångar, det är ett tillvägagångssätt att jobba parallellt med olika projekt.
Niclas: Vi har heller inget problem med att visa serier tillsammans.
Inka: Tvärtom. Vi föredrar när serierna presenteras ihop.

Vilken kan ingången till ett projekt vara?
Niclas: Vi jobbar alltid med något som vi för tillfället är lite fascinerade av. Vi gör ingen djup research innan, det sker medan vi jobbar. Som när vi var på Nya Zeeland och kom över en bok om naturmagi.

Hur är det att jobba två, alltid tillsammans?
Inka: Det är roligt! Vi är ute och reser länge, jobbar väldigt mobilt i olika typer av väderförhållanden och då är det väldigt mycket lättare att vara två. En jobbar med det som sker framför kameran och en bakom. Men man är också två som kan bygga vidare och utveckla tankar. I allt efterarbete är det jätte skönt att vara två. Det var inte självklart i början, att alltid jobba ihop men sen kändes det konstigt att göra egna grejer.
Niclas: Vi gjorde lite egna grejer men jobbade bara på varandras grejer ändå.

"Becoming Wilderness VI" 2013 pigment print, 68 x 100 cm

”Becoming Wilderness VI” 2013
pigment print, 68 x 100 cm

Vad jobbar ni på nu?
Niclas: Vi har fortsatt åt ”Saga” hållet kan man säga. Förutom att vi fortsätter med bilder av naturen är vi också intresserade av själva fotograferings ögonblicket eller fotografisk representation. Det finns den fysiska världen och den fotografiska världen, tillfället då kameran översätter från det ena till det andra.
Inka: För oss är det viktigt att det som händer i bilden har hänt på riktigt. Som att stenen har varit färgad i någon sekund.
Niclas: Det här låter säkert jättekonstigt men att fotot blir en bit magi. Det finns inget annat sätt att uppleva de stenarna färgade än genom just fotografiet. Det syns inte i verkligheten utan skapas enbart i kameran.

Samtalet mellan Inka Lindergård, Niclas Holmström och Eleonora Ånhammar ägde rum i Stockholm den 25 oktober 2013

Text: Eleonora Ånhammar
Foto: Inka Lindergård, Niclas Holmström

Namn: Inka Lindergård och Niclas Holmström
Födda: 1985 i Saltvik, FI och 1984 i Sandviken, SE
Verksamma: Stockholm, SE
Utbildning: Fotoskolan i Gamleby 2007
Aktuellt: grupputställningarna ”Nyförvärv” på Göteborgs konstmuseum, SE och ”Nordic Tones” på Art Rebels Gallery i Köpenhamn, DK, solopresentation på Operakällaren i Stockholm, SE och del i bokserien ”The Visible Spectrum Series” som ges ut av Conveyor Arts samt Context Art Fair i Miami, US med Swedish Photography.
www.inkaandniclas.com
This entry was posted in Okategoriserade. Bookmark the permalink.