Ateljébesök hos

Ditte Ejlerskov

I utkanten av Malmö har Ditte Ejlerskov sin ateljé, jag möter henne där en solig juli förmiddag när hon
är mitt uppe i arbetet med sitt senaste projekt
”The Rihanna Paintings”. Utmed väggarna i det
ljusa rummet står stora abstrakta målningar i en mångfacetterad färgpalett och på en av väggarna hänger små figurativa verk, de flesta porträtt av Rihanna, i grupp. Innan vi djupdyker i det pågående projektet är jag nyfiken på hur vägen hit sett ut.

Kan du berätta lite om din utbildning och hur den präglat dig?
Jag gick först i Danmark och upptäckte ganska snabbt att det var roligt att hålla på med måleri. Det skulle vara färg och form där,
i en tradition av Per Kirkeby och Tal R. Jag sökte till vår-utställningen och dit kom alla med sina stora målningar, då insåg jag att alla gjorde samma sak. Alla var små kopior av Tal R och John Kørner. Färg och form måleriet gick verkligen hem men jag hade ett behov av att det skulle vara lite svårare. Så småningom sökte jag mig vidare till Köpenhamn och kom in, men så kom jag också in i Malmö. Jag valde Malmö för att jag ville få det lite svårt och det fick jag verkligen! Allt som var positivt i Danmark, det var dåligt i Malmö. Här skulle jag hålla tillbaka. Jag lämnade helt det abstrakta måleriet och ville lära mig det figurativa. Det hade jag aldrig lärt mig, det gör man inte i Danmark.

Malmö konsthögskola uppfattas som en teoretisk orienterad skola. Kan du berätta om ditt examensprojekt?
Till min examensutställning gjorde jag en stor encyklopedi över allt man behöver veta om måleri; alla konstnärer, alla tekniker, olika materialval och mycket mer. Det var ett slags försvar för måleriet.
Vi hade gästprofessorer men det fanns ingen målerilärare på Malmö konsthögskola. Det var underförstått man helst skulle hålla på med text eller video.

DE-Studio1

Tycker du att det är problematiskt att hålla på med måleri?
Jag tyckte det i många år men nu gör jag inte det längre. Alla dessa förväntningar man tror att andra har på en, jag tror inte att folk har dem.

Har måleriet valt dig eller har du valt måleriet?
Jag har försökt att välja om många gånger men det går inte. Jag älskar verkligen att måla!

"The Ass Grab Painting" 2013 olja på duk, 27 x 21.5 cm

”The Ass Grab Painting” 2013
olja på duk, 27 x 21.5 cm

Du växlar mellan att måla abstrakt och figurativt. Berätta om hur du lyckades kombinera de två sätten i din praktik.
Jag har det här verket från 2009 som är en föreläsningssal med en massa folk som sitter och tittar ut ur målningen. Under arbetet med det hade jag torkat av penslarna på papper som jag slängt på golvet. Min pojkvän frågade mig vad jag skulle göra med allt det där och jag svarade att det inte var något, att det bara var papper jag torkat av penslarna på. Nej, det är palette papers och dem borde du ha kvar,
sa han. Jag kallar målningen för ”Absence with Verifications”, där verifikationen av målningen blir dessa palette papers. De blev en stor abstrakt del av målning bestående av 18 ark. Det var första steget tillbaka till abstrakt måleri och första tanken på att min praktik har två olika spår.

Nu jobbar du med ”The Rihanna Paintings”, hur började arbetet med det projektet?
Alla dessa målningar jag ville göra men inte visste hur jag skulle börja på. Det tog mig många månader av dåligt måleri. Jag visste hur jag ville att de skulle kännas när du hänger på väggen, men jag visste inte hur jag skulle komma dit. Lösningen hittade jag i två saker jag älskar: abstrakt måleri och Rihanna. Jag googlar ofta på Rihanna, följer twitter flöden och kollar bilder på instagram. Jag gör det nog mer än normalt. Det har blivit en besatthet. Om jag kombinerar det här har jag argument för varför jag sitter och letar efter bilder, tänkte jag. Dessutom hade jag en stor lust att göra en utställning med en massa färg, var hittar jag den – Rihanna.

Framför oss på bordet står prydliga små boxar. Det är ett gediget arkiv över bilder och kommentarer som Ditte letat upp på nätet om Rihannas olika klädval. Korten är systematiskt katalogiserade efter tillfället och platsen då hon bar kläderna, vem kläddesignern är och vilken kritik kollektionen fått.

DE-Studio2

Varför sparar du det här?
Jag satt på all den här informationen och ville dela den med någon. Det är sanningen om bilden på något sätt. Nu har det blivit ett riktigt arkiv som i högsta grad är en del av mitt ateljéarbete. Det är faktiskt väldigt konstigt för som privatperson är jag inte så organiserad.

Så det här samlandet och katalogiserandet av information har blivit din metod?
Ja, verkligen. Det är första gången jag hittat en som fungerar. Jag
får lov att sitta och leta efter bilder på Rihanna som sedan blir något annat.

Serien består av stora och små målningar där du repeterar en bild. De stora är en detalj eller zoom från en liten. Hur har du tänkt kring det?
I början tänkte jag göra en stor och en liten målning av en och samma bild, men alla bilderna fungerade inte ihop på det sättet. Någon blev inte bra som abstrakt, en annan blev inte bra som figurativ. Så jag släppte det och nu är de självständiga målningar
och alla är inte i par.

Berätta om de små målningarna.
Det finns så många bilder på Rihanna! Det är synd att de blir konsumerade så snabbt, jag tror generellt inte att man kollar så länge på ett foto. Jag målar paparazzi bilderna för att jag alltid föraktat fotorealism och ansett att mina målningar inte är realistiska. Men
de är ju det, de pekar i alla fall tillbaka på realism.

Och de stora.
Det är konstigt att de stora abstrakta målningarna liknar modernistiskt måleri när de i grunden är figurativa, men jag visste nog att det skulle bli så. Jag har erkänt att jag gillar modernistiskt måleri. Tidigare har jag tyckt att det är konst som liknar konst. Det liknar konst för mycket för att vara på riktigt, men så har man insett att konst inte är på riktigt.

"The Vita Coco Pineapple Painting" 2013 olja på duk, 50 x 50 cm

”The Vita Coco Pineapple Painting” 2013
olja på duk, 50 x 50 cm

Varför Rihanna?
Det är säkert så simpelt som att jag är ett fan. Det är ju många som lyssnar på henne och ser bilder av henne, men jag tror inte att många tar henne seriöst. Hon är en maktfaktor som ingen riktigt tar på allvar. Om någon tar det seriöst, som jag gör, då blir det ett tidsdokument. Jag är nog intresserad av vår nutidshistoria.

Som ett sätt att rättfärdiga popkulturen?
Jag tror det var så i början. Att jag ville rättfärdiga det popkulturella, ge det en chans och visa det som något verkligt men jag vet inte längre om det handlar om det. Nu tror jag uppriktigt att det blivit
ett system som fungerar för mig. Jag har 500 bilder på Rihanna jag gärna vill göra!

Är det Rihanna som symbol du undersöker?
Snarare popkulturen som masskultur. Jag har alltid nekat till att jag konsumerar den men här är det ganska tydligt att jag gör det. Det är pinsamt att konsumera popkulturen men nu har jag erkänt det.
Det är så lätt att avfärda popkulturen som ytlig men den har någon betydelse. Kommersiell betydelse.

"The Pineapple Painting" 2013 olja på duk, 170 x 170 cm

”The Pineapple Painting” 2013
olja på duk, 170 x 170 cm

Det handlar också om mode och kläder. Hur tänker du kring det?
Det finns säkert många designers som skickar sina kläder till Rihannas stylist och vill att hon ska ha just deras kläder på sig. Om hon har det så ändras hela deras karriär. Men så finns hela aspekten av globalisering, frakt och ekonomi när det kommer till mode. Kläder fraktas kors och tvärs över jorden och vi konsumerar snabbt utan att tänka. I det här projektet har jag velat visa att även jag konsumerar, både populärkultur och mode.

Utställningen där du ska visa ”The Rihanna Paintings” heter ”We found love in a hopeless place”, kan du förklara?
Jag hittade lösningen på ett hopplöst ställe – i Rihannas garderob.

Kommer du fortsätta måla Rihanna?
Ja, jag tror det. Men så har jag också tänkt på Kurt Cobain och Nirvana, det är en helt annan musik och bilderna är också helt annorlunda. Då fanns inte twitter, instagram eller facebook. Dessutom lyssnade jag på dem i tonåren. Egentligen är jag nog för gammal för Rihanna och tillhör inte hennes målgrupp. Men tänk vilken grå utställning det skulle bli!

Samtalet mellan Ditte Ejlerskov och Eleonora Ånhammar ägde rum
i Malmö den 18 juli 2013

Text: Eleonora Ånhammar
Foto: Ditte Ejlerskov

Namn: Ditte Ejlerskov
Född: 1982 i Frederikshavn, DK
Verksam: Malmö, SE
Utbildning: Master of Fine Arts 2009, Malmö konsthögskola
Aktuellt: separatutställningen ”We found love in a hopeless place” på Elastic Gallery i Malmö, separatutställning och ateljéstipendium på Cité Internationale des Arts i Paris hösten 2013 samt grupputställningen ”Within the World – The World Within” på Landskrona konsthall
www.ditteejlerskov.com
This entry was posted in Okategoriserade. Bookmark the permalink.