Ateljébesök hos

David Larsson

När jag möter David Larsson i hans ateljé mitt på Södermalm i Stockholm kretsar tankarna kring hur
han ska presentera KU-projektet ”Schematisk bild av Ångermanälven” under Konsthögskolans forsknings-vecka. Jag är inte bara nyfiken på det här nya projektet utan också på hur det hänger ihop med hans tidigare praktik, ett konstnärskap som för mig införlivar ämnen som minne och nostalgi.

Kretsar din praktik kring föremål?
Jag funderar ganska mycket på vad den egentligen kretsar kring. Det jag tycker är fascinerande är föremål som har en historia. De behöver nödvändigtvis inte vara väldigt gamla, oftast är de ju det men det finns inget egenvärde i det. Det är bara så det har blivit. Jag förstår att det ser ut som att den kretsar kring föremål men jag vet inte om föremål egentligen är så viktiga.

Vad är det viktiga då?
Det viktiga med mina föremål är inte vad de är, utan vad som händer när man sparar på någonting. Vad det betyder och hur det förändrar ett föremål. Det handlar också om hur man värdesätter saker.

DL-studio1

Kan du utveckla det.
Ta en samling pizza menyer. Lägger man dem i Kungliga bibliotekets arkiv blir de värdefulla men om jag som privatperson sparar alla pizza menyer tycker folk att jag är dum i huvudet. Det kan till och med gå så långt att jag får en diagnos, manisk samlare, och ska behandlas. Det är en spännande glidning mellan olika ytterligheter kopplade till just föremål. Men det där värdet kan man tillskriva vad som helst och det gör man ju hela tiden. Framförallt inom konst. Jag kanske tycker det är intressant för att jag själv har en sådan tendens till att samla på saker.

Tycker du om att samla på saker. Är det lustfyllt?
Nej, jag vet inte om det är särskilt lustfyllt. Både och kanske.

Men du gör det ändå.
Garn är egentligen det enda jag samlat på konsekvent. Under två år köpte jag metodiskt begagnat garn. Jag brukar säga att det andra snarare är saker jag sparar på än samlar på. Jag går inte aktivt ut och letar efter saker. Det är saker jag stött på och som jag på ett eller annat sätt sett ett värde i.

På vilket sätt.
Ett värde i att det representerar något som är viktigt för mig; en koppling till mina släktingar eller ett ämne som fascinerar mig. Men det kan också vara saker som jag tänker att jag skulle kunna använda. Saker som är bra att ha helt enkelt. Det där kan snabbt slå över, från att vara bra att ha till att vara svårt att använda, för då har jag redan börjat investera i föremålet och börjat tänka vad det skulle kunna användas till. Alla dessa möjligheter kommer att försvinna om jag gör en av dem. Det här tankemönstret beskriver många maniska samlare. Det är omöjligt att sortera saker för alla saker passar in i så många olika kategorier.

"Garn" 2010 fotografi, 40 x 30 cm

”Garn” 2010
fotografi, 40 x 30 cm

Varför har det blivit dem föremålen som det har blivit?
Det är mycket slump och ganska mycket från min morfar och farfar.

Varför så många föremål?
Jag tycker det finns något intressant i mängd, att ha jättemånga garnnystan istället för ett fåtal. Det händer något med hur man uppfattar dem då.

Hela Davids ateljé är full av saker. Allting har sin plats och det är trångt på hyllorna som går ända upp till taket. För en stund tänker jag att jag befinner mig mitt i hans installation, likt den installation han gjorde på Konstakademien som sitt examensprojekt från Kungliga konsthögskolan.

Hur tänker du på ditt examensprojekt nu?
För mig var det väldigt mycket ett experiment och en startpunkt på något sätt. Jag hade alla dem där sakerna då och visade dem. Nu jobbar jag vidare med dem på ett annat sätt, det har blivit ett råmaterial. Just nu fotograferar jag vissa av föremålen.

Adderar du något?
Inte just nu. Jag samlar lite på stenar men det har jag gjort ganska länge.

 

Gör du dig av med något?
Inte så mycket men det kanske kommer. Det händer ju att saker blir något annat. Jag gjorde en serie små målningar där färgen kom från farfars gamla färgburkar, säckväven och träbitarna till ramen kom också från farfar. Allt var med i installationen på Konstakademien.

Är det viktigt att jobba vidare på det sättet. Att utgå från dina sparade föremål?
Jag vet inte om det är så viktigt att berätta om det men den kopplingen är viktig för mig. Det är ett sätt att förklara för mig själv varför jag gör saker. Jag tror att det viktigaste när man håller på med konst är att veta varför man gör något. Det är vad som i grund och botten skapar värde i konstföremål, relationen mellan konstnär och verk. Så fortsätter jag nu, utgår från det jag har och jobbar vidare.

"My Dwelling Place" 2012 installation

”My Dwelling Place” 2012
installation

Det låter som din metod.
Ja, kanske det. Den är inte så utarbetad men den tar form allteftersom.

Kan du berätta om ditt KU-projekt?
Det utgår från min farfar som jobbade på vattenkraftverksbyggen i Norrland under 50-60-70-talen, hemma hos honom och farmor
fanns en karta på väggen som hette ”Schematisk bild över Ångermanälven”. Förra sommaren reste jag runt och fotograferade alla platserna på kartan. När vattenkraftverken byggdes var de verkligen framtiden! Älvarna skulle byggas ut för att få energi till det nya moderna landet. Den ekonomiska tillväxten sköt i taket och väldigt många fick det så mycket bättre, inte minst farfar och farmor. De bodde i en fin villa, hade ny bil och möjligheten att resa.
Samtidigt exploaterades naturen oerhört hårt och de norrländska samhällena som levde upp dog lika fort när bygget var klart. Det är svårt att säga vad som är rätt och fel, vad som är intressant är att detta skedde parallellt. Min farfar och farmors historia är verkligen en historia om det moderna Sverige. I projektet blandar jag material från min egen resa med farmor och farfars privata bilder och filmer.

DL-studio2

Handlar din praktik om nostalgi?
Jag vet inte riktigt vad det betyder – nostalgi. För ett par år sedan tyckte jag att det var problematiskt om någon uppfattade mitt arbete som nostalgiskt men nu bryr jag mig inte. Det är en känsla så god som någon antar jag, en ganska kraftfull känsla som går att använda till något intressant.

DL-studio3

Vad skulle du säga att det handlar om istället?
Jag har tänkt mycket på moderniteten. Hur den kom in i vår värld
och vad den fört med sig. Det moderna projektet är en sådan genomgripande förändring av allt! Jag är inte säker på hur jag själv förhåller mig till det men det finns något obehagligt där, något som skaver. Det är något vi inte riktigt gjort upp med. Eller en sorg över vad vi förlorat, eller vad som inte blev. Vi kastar ut det gamla i utvecklingen av det moderna men vi får det ju inte bättre, fler och fler får det sämre. Hur det hänger ihop med sakerna jag arbetar med är inte ens glasklart för mig, men det är ändå vad det handlar om. Kanske är det därför jag lite lätt maniskt håller kvar vid saker. Jag vet inte vad som händer om jag släpper taget.

Samtalet mellan David Larsson och Eleonora Ånhammar ägde rum i Stockholm den 12 september 2013

Text: Eleonora Ånhammar
Foto: David Larsson

Namn: David Larsson
Född: 1981 i Uppsala, SE
Verksam: Stockholm, SE
Utbildning: Master of Fine Arts 2012, Kungliga konsthögskolan i Stockholm
Aktuellt: KU-projektet ”Schematisk bild av Ångermanälven” vid Kungliga konsthögskolan som kommer att presenteras under forskningsveckan (21-28 oktober 2013), separatutställning på Jordbro kultur och föreningshus samt assistentstipendium hos Maria Hedlund
www.davidlarsson.net
This entry was posted in Okategoriserade. Bookmark the permalink.