Ateljébesök hos

Cecilia Hultman

Cecilia Hultman går sista året på sin masterutbildning i konst på Konstfack i Stockholm, där hon även har sin ateljé. När jag träffar henne för att prata om hennes arbete har hon två av sina pågående projekt för allmän visning i ett av skolans projektrum. Där får jag tillfälle att se hennes installation ”Perfekta vakuum finns (bara) i teorin” och höra hennes ljudverk ”Vakuum” innan vi går vidare till hennes ateljé. Jag vill bland annat veta hur hon tänker kring förhållandet mellan hennes ofta väldigt realistiska avbildningar av verkligheten som inte sällan finns med i hennes installationer.

Berätta om ditt nya projekt ”Perfekta vakuum finns (bara) i teorin”.
Jag har arbetat med en installation som består av olika delar som alla på något sätt relaterar till tanken om rymden och om tid. Jag har bland annat tecknat av dokumentationsfotografier av rymdpartiklar från den första månlandningen för att få möjlighet att närma mig de objekten som jag aldrig kommer uppleva i verkligheten. Mina egna avteckningar av dokumentationsfotografierna har blivit mina original som jag sedan närmat mig ytterligare genom att så noggrant som möjligt skära ut små kvadratcentimetrar från de teckningar jag gjort. De utskurna centimeterstora delarna har jag lagt under lupp så att man kan titta närmare på dem. Som du märker har jag lagt ett väldigt fokus på de små partiklarna som mina teckningar består av. Genom att gå in i detaljer har jag valt att närma mig något så stort som rymden, som ju är ogreppbar.

Så du har gjort det omvända. Valt att ljupdyka i detaljer för att komma nära något större?
Ja precis, det blir som ett motsatsförhållande som jag arbetar med. Jag ser också vissa delar i den här installationen som motsatspar när det kommer till deras form. Det är intressant för mig att försöka översätta tvådimensionella former till fysiska tredimensionella objekt och vice versa.  Den här högen består av grafit, det är samma material som blyerts som jag tecknar med. Jag har försökt att bygga ett fysiskt objekt av det materialet som jag använder för att göra tvådimensionella teckningar. Och så har vi stenen som översätts till ett fotografi på ett papper, en tvådimensionell version av något. För att förstå det tvådimensionella måste jag gå ett steg bakåt, in i den abstrakta tanken om att det här är ett tredimensionellt ting.

CH-studio3

Boken som finns med i installationen ser ut att ha varit med ett tag. Är det ditt researchmaterial?
Det är faktiskt min egen teckning av ett fotografi som jag hittade i en gammal bok om astronomi. Jag har ritat av ett foto i en bok som illustrerar hur man ska rita en perfekt cylinder. Det är en kommentar till hur vi väljer att förenkla vår bild av världen. Vi föreställer oss jorden som rund, men egentligen har den formen av en cylinder.

Du arbetar mycket med detaljer. Har det alltid varit så?
Ja. För mig är det genom detaljerna som man bygger upp en helhet. Man kan nästan framkalla världen genom de små delarna. En av mina lärare sa till mig att jag är som en printer, att jag sakta framkallar någonting när jag tecknar, ungefär som en framkallning av ett fotografi. Ju mer svärta jag använder, desto intensivare blir teckningen. Jag är fascinerad av delarna snarare än helheten. Det är säkert för att jag tycker att tanken om något är viktigare än vad det egentligen handlar om.

CH-studio4

Är samlandet viktigt för dig?
Ja, jätteviktigt. Jag hade en presentation på engelska om mitt arbete för en tid sen då jag presenterade mig som en drawer istället för drawing artist. Felsägningen blev komisk i sammanhanget men när jag kom hem och berättade det för min pojkvän så påpekade han att det beskriver min praktik ganska väl, en samlare med intresse för de små tingen som ryms i en skrivbordslåda. Hela mitt konstnärskap utgår från ett samlande. Jag samlar på allt från tankar till relationer, alltså hur saker relaterar till varandra. Jag brukar räkna stegen från tunnelbanan till min dörr, det är exakt 62 steg. Jag relaterar det till andra sträckor.

Hur började du intressera dig för rymden?
Till en början skulle jag arbeta med något helt annat. Jag var jätteintresserad av världens snabbaste flygplan. Jag ville hitta ett motsatspar i min praktik. Att teckna en symbol för något väldigt snabbt genom en väldigt långsam teknik. Hastighet mot det stillastående. När jag skulle ladda ner bilder på flygplanen jag ville teckna av så hade jag så långsamt internet att bara delar av bilden kom upp medan tidssnurran roterade på datorskärmen. Det gillade jag. Att se tankearbetet från datorn. Jag kände att här sitter jag och försöker titta på det snabbaste via ett alldeles för långsamt internet. Det blev som en ytterligare motsättning, det snabba mot det långsamma. Det beskrev även hur saker kan bli väldigt betydande när man tillåter dem att ta tid. I samband med att jag läste om flygplanen råkade jag komma över en avståndsbedömning som beskrev hur många kilometer det var från jorden till månen, och kände att jag måste fortsätta arbeta med det.

Är det här en förlängning av dina tidigare arbeten?
Ja, jag har arbetat mycket med naturfenomen tidigare. Mina arbeten har kretsat kring bland annat dokumentation av jordbävningar och vulkanutbrott. Jag gjorde bland annat ett verk som bestod av text på ett papper som var lika långt som avståndet som den chilenska staden Concepción flyttades under en jordbävning de drabbades av 2010. Under tiden man läste verket gick man den sträckan som staden förflyttades i västlig riktning (precis som staden faktiskt försköts) så att man fick en uppfattning om avstånd och rum. Det blev så fysiskt när man upplevde den faktiska distansen.

Så det är naturfenomen utan människans inblandning som intresserar dig?
Jag har kommit på att varje gång jag blandar in en människa i mina arbeten så blir jag lite störd. Abstrakta värden, teorier och definitioner är människans påfund. Jag vill frångå dem eller i alla fall tolka dem på mitt eget sätt. Vi vill alltid hitta ett logiskt sätt att förstå vår omgivning. Där menar jag att det konstnärliga också kan vara ett sätt att förstå, men inte förstå för att lära sig ett rätt och ett fel utan snarare för att kunna få tillgång till andra typer av känsloregister.

Berätta lite om ditt ljudverk
Mina ljudverk är textmässiga reflektioner. Det jag gillar med ljud är att det inte behöver finnas en logik i hur jag väljer att sätta ihop det. Ljudverket jag visar tillsammans med installationen bygger på upplevelsen om vad ett vakuum är. Där pratar jag om vår uppfattning om det perfekta vakuumet. Det perfekta vakuumet som faktiskt inte finns.

CH-studio2

Finns det olika typer av vakuum?
För mig är det inte alltid så intressant att berätta om vad som stämmer eller inte enligt vetenskapen. Jag använder teorier på ett annat sätt än vad de är tänkta att förmedla. Jag läser ganska mycket teorier, men väljer att prata om mina arbeten på ett mer poetiskt eller filosofiskt sätt, jag fokuserar inte på vad som är logiskt rätt och fel. När jag började arbeta med det här projektet som fokuserar på rymden så pratade jag med en kompis som då direkt ställde frågan om jag tror att människan varit på månen. Han ville veta om jag trodde att det var sant. För mig är det intressanta att föreställa sig tanken om att ha varit där, inte om det faktiskt stämmer eller inte. Och har vi inte varit på månen så kanske den potentiella iscensättningen av månlandningen är det största konstprojektet som någonsin gjorts.

Vad är det som intresserar dig med den första månlandningen?
Det är spännande att läsa om hur vi närmar oss det helt okända. Jag läste att man under första månlandningen var på månen i två och en halv timme. När man för första gången skulle stiga i land på månen så bestämde man sig för att krypa ut baklänges. Det fanns ingen expert att fråga om marken skulle hålla eller vad som potentiellt kunde hända.

CH-studio1

Skulle du kalla dina verk för realistiska?
Nej, jag skulle inte använda ordet realism, mina verk är snarare iakttagande. Jag kommer förlagan nära genom att teckna och skriva. Det är ett sätt att närma sig fysiska föremål. Vi är hela tiden ute efter sanning. Det är rätt intressant när man tecknar. Jag använder ofta foton som jag tecknar av. Då använder jag dokumentationen av ett faktiskt föremål som jag tänker på som sanning. Men fotot är ju faktiskt en översättning av det verkliga föremålet. Och min bild av översättningen blir ytterligare ett led i den händelsen. Mina bilder blir ganska trovärdiga, som en ny sanning. För mig blir det ett nytt sätt att uppleva det jag refererar till som sanning.

Så du skapar på ett sätt en ny sanning?
Jag tror att den typen av sanning skapas redan i fotografiet av det verkliga föremålet, innan jag börjat teckna av det. Man tänker att fotot är verkligheten. Men det kan vara vanskligt. Ett foto kan vara felexponerat vilket kan resultera i att alla detaljer är borta. Hur gör man då för att förstå verkligheten? Jag kom på mig själv med att fylla i detaljer på ett foto som var så dåligt att detaljerna inte syntes. Jag tyckte mig känna vad som fattades, men resultatet blev då att jag satt och konstruerade en verklighet som för mig var mer verklig än själva förlagan. Jag litade inte på att fotot var sanningsenligt. Jag skulle bättra på fotot via teckningen.

Hur ser du på dina teckningar i förhållande till det du tecknar av?
För mig blir mina teckningar ett nytt original, de föreställer min bild av verkligheten. Man ser pappersstrukturen, kommer väldigt nära. Jag gillar också att presentera saker liggande eftersom det är så jag själv relaterar till det jag gör. Både i mitt tecknande men också hur jag studerar saker och ting. Man måste böja sig ner för att se den här installationen, nästan som att man ber. Det finns något väldigt avväpnande i det.

Samtalet mellan Cecilia Hultman och Olga Krzeszowiec Malmsten ägde rum i Stockholm den 28 november 2013

Text: Olga Krzeszowiec Malmsten
Foto: Olga Krzeszowiec Malmsten

Namn: Cecilia Hultman
Född: 1985 i Sundsvall, SE
Verksam: Stockholm, SE
Utbildning: Bachelor of Fine Arts 2012, Konstfack i Stockholm
Aktuellt: går nu sista året på sin masterutbildning på Konstfack och deltar till våren i examensutställningen samt arbetar inför en soloutställning på Galleri Box i Göteborg under 2014
www.ceciliahultman.se
This entry was posted in Okategoriserade. Bookmark the permalink.