Ateljébesök hos

Cajsa von Zeipel

För snart tre år sedan var jag på ateljébesök hos
Cajsa von Zeipel som precis då hade gått ut Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Hennes överdimension-erade skulpturer föreställande kvinnor i gränslandet mellan barndomen och vuxenlivet blev under den perioden väldigt uppmärksammade. Hennes arbete förknippades med den kvinnliga sexualiteten och maktrelationer. De vita kropparna möttes ofta av associationer till den antika skulpturtraditionen.
När vi möts igen är jag intresserad av hur hennes process ser ut idag och hur hennes karaktärer har utvecklats sedan sist.

För två år sedan arbetade du endast med kvinnliga karaktärer. På din första soloutställning på Andréhn-Schiptjenko förra hösten fanns även män.
Ja, det var två stycken snubbar som lyckades tränga sig in. Men de är också de enda två manliga karaktärerna jag gjort än så länge. Anledningen till att jag valde integtera killar i gruppen var en reaktion på att det tidigare blivit ett väldigt stort fokus på att jag enbart arbetade med tjejer som motiv. Killarna fick inte delta i snusket, men de fanns där i periferin och hjälpte till att definiera tjejernas attityd. Smoker klarade sig bra men Runkballe är ju ett totalt mobboffer.

CvZ-studio4

Ja, det tänkte jag på också. Alla skulpturer där det finns någon form av interaktion skulpturerna emellan består av endast tjejer.
Det känns mycket mer intressant för mig att prata om individ och inte kön. Jag föreställer mig att det lätt blir en väldigt tradig diskussion kring könsroller om jag skulle bjudit in killarna till sängen. 

Rent praktisk, hur arbetar du?
Jag arbetar fortfarande i frigolit och täljer den som man gör med trä, börjar med motorsåg, forsätter sedan med kniv och sandpapper. Jag har en ganska klar idé över vad jag vill redan från början. Jag styckar alla kroppsdelar vid lederna, sedan för jag dem samman till den grundposition jag vill ha. Numera har jag börjat jobba med glasfiber och jesmonite. Jesmonite har en liten hudton, det materialet blir inte lika kallt i sin återgivning som gips. Dessutom är det mer hållbart.

"Bat" ur serien "Zoo Collective" 2013 styrofoam och jesmonite, höjd ca 270 cm

”Bat” ur serien ”Zoo Collective” 2013
styrofoam och jesmonite, höjd ca 270 cm

Hur tänker du kring förhållandet mellan verk och publik?
Jag tänker fight. Det ska inte vara mysigt att kliva in i en utställning med mitt arbete. Jag har arbetat med att bygga upp ett slags kollektivt psyke mina skulpturer emellan för att de ska palla trycket av att möta judgement day om och om igen. Jag gillar att arbeta med skulptur i grupp, att verken kan stödja varandra i sin relation mot betraktaren. I mitt senaste projekt ”Zoo Collective” visste jag att skulpturerna var tvungna att delas upp redan från början och därmed även behövde klara sig relativt mycket på egen hand. De karaktärerna jag jobbar med nu är en syskonskara, en grupp tjejer som imiterar olika djurposer.  Nu arbetar jag med en karaktär som måste bära på det psyket själv. 

CvZ-studio1

Varför imitation av djur?
Jag har under det senaste året ifrågasatt min typ av karaktär och om jag inte kan röra mig längre ifrån mitt egna uttryck. Men jag är liksom inte intresserad av korpulenta äldre män, så jag började att arbeta med ”Zoo Collective” med intentionen av att istället låta mina karaktärer gå in i nya roller. Att utgå från en imitation utav djur, var ett val jag gjorde för att försätta mig själv i nån typ av motstånd. Jag menar, det är ju lite pinsamt för att inte säga barnsligt och jag gillar att utsätta mig själv för att inte känna mig bekväm utan att bygga upp ett motstånd mellan mig och arbetet. Typ, klarar jag att stå upp för det här?

Hur känner du för att börja använda färg?
Jag har suktat efter att använda färg länge. Direkt efter att jag gick ut skolan för några år sedan arbetade jag med färg på några mindre skulpturer, men utöver det har vitt varit min bas. Anledningen till att jag arbetat konstant med den vita färgen i mina skulpturer handlar till stor del om att bygga upp motstånd i arbetet. Att låta den vita ytan stå i kontrast till vad jag tematiskt jobbar med och att se vad som händer genom att sätta upp en typ av kommunist-mormoniska regler för mig själv. Sadistiskt va?

Du har tidigare arbetat med ljudbaserade verk tillsammans med dina skulpturer. Är det något du kommer gå vidare med framöver?
Ja, jag tror att jag kommer att arbeta med ett ljudspår till mitt kommande projekt ”Zoo Collective”. Inget är bestämt än, men intresse finns absolut. Det är första gången på länge som jag känner att mina verk skulle växa med ljud. Det är inte alltid det funkar.

CvZ-studio3

Det är fortfarande människokroppen som intresserar dig?
Mitt maniska intresse för anatomi är anledningen till att jag började jobba med skulptur men det är klart att ens fokus glider över olika områden. Tappar jag fascinationen för människokroppen borde jag direkt börja jobba abstrakt. Mest dominant i min process är gruppsituationen. Vem som leder, vem som lyssnar osv. Det är sammanhangen där mina karaktärer växer till individer jag är mest intresserad av. Jag har börjat se mitt arbete som en extremt lång process. Tom of Finland har varit en stor inspiration för mig ur den synpunkten. Hans extrema hängivelse åt sina homoerotiska karaktärer, det är ett nästan tjatigt förhållande. Jag känner att jag är på väg åt samma håll, åt orerandet av min karaktär som jag inte kan släppa. Jag arbetar hela tiden med att utveckla historierna kring hennes sammanhang.

Arbetsprocessen du beskriver är väldigt lång, då du fortsätter att utforska en och samma karaktär i olika sammanhang. Har du alltid arbetat med långa processer?
Ja. Tidigare, innan jag arbetade med skulptur gjorde jag stora rumsliga multimediala installationer. Ett av de projekten var IRL som jag gjorde tillsammans med Linnea Sjöberg, då vi byggde upp en installation som ett tredimensionellt Myspace. IRL handlade om att använda strukturen som Myspace var uppbyggt på. Man hade sina vänner i ett slags spindelnät, man hade sina intressen synliga och kunde använda både musik och visuella effekter för att skapa en virtuell identitet. Vi klev in i den världen genom att flytta in på Mejan, och göra centrumet av byggnaden till vår virtuella plats. Utställningen förändrades ständigt, precis som en Myspace-sida gjorde. Många utav mina projekt under den tiden svämmade ofta ut i enorma projekt som var lätta att tappa bort sig i. Jag började ständigt jobba med nya medier och gjorde mind maps som hade en ambition att rymma allt jag visste. Under de sista åren har jag gett mig själv en grund som består i begränsningar; en karaktär, ett format och en färg. Utifrån det kan jag trycka på gränserna.

CvZ-studio2

Är kontinuitet viktigt för dig?
Ja, jag tycker om att det skulpturala mediet sätter en del begränsningar. Med valet av arbete med skulptur har jag medvetet satt mig själv i sele. Jag har en tydlig ram och medium för tillfället. Men när det kommer till platser att arbeta på så tror jag att det kan vara bra att flytta på sig. Jag har hyrt en ateljé i New York nu som jag ska arbeta i under ett halvår.

Berätta mer om det.
Senaste året har jag arbetat på flera olika platser, i min ateljé på Nya Kontoret och på mejan men även på Mallorca och på Art Lab Gnesta, där jag haft residencys under två månaders perioder. Art Lab är en perfekt produktionsplats, det finns ju liksom inget att göra i Gnesta förutom att jobba. Serien ”Zoo Collective” arbetades fram där. Jag har länge längtat efter ett mer nomadiskt liv i arbetet. Det kommande året kommer jag ha min praktik på ett flertal ställen. Först ateljén i New York, sen ett residency i Miami och när jag kommer tillbaka till Stockholm flyttar jag till ny ateljé.

Vad ska du göra i de nya ateljéerna du planerar att arbeta i?
Jag vet inte än. Jag behöver känna att jag inte har klara planer på kommande projekt. Den typ av karaktär jag vill jobba med har lite mer definierad identitet och tilltagen attityd. Hon har blivit av med oskulden för ett tag sedan och börjar att bli ganska hardcore. Vi får se.

Samtalet mellan Cajsa von Zeipel och Olga Krzeszowiec Malmsten ägde rum i Stockholm den 11 oktober 2013

Text: Olga Krzeszowiec Malmsten
Foto: Cajsa von Zeipel, Olga Krzeszowiec Malmsten

Namn: Cajsa von Zeipel
Född: 1983 i Göteborg, SE
Verksam: Stockholm, SE
Utbildning: Master of Fine Arts 2010, Kungliga Konsthögskolan i Stockholm
Aktuellt: utställning tillsammans med Rut Hillarps texter på Art Lab Gnesta, SE och på Västerås konstmuseum, SE tillsammans med Ulrika Wärmling samt grupputställningarna “Power is exercised” på Bomuldsfabriken Kunsthall i Arendal, NO och ”Life Is The Only Way” på Bergen Kjott, NO.
www.cajsavonzeipel.com
This entry was posted in Okategoriserade. Bookmark the permalink.